|
En resa i tid och
rum, upp och ner, fram och tillbaka genom Garpenberg.
Sjöarna
i Garpenberg har alltid haft större betydelse än stigar och
vägar. Man har dämt och reglerat, byggt konster och kvarnar,
färdats och fraktat på och utefter vattenlederna. Människor
och djur har tvingats anpassa sig mellan vattennivåer, dammar och
utdikningar. Det är runt och mellan sjöarna all bebyggelse och
aktivitet har formats och finns.
Dynamiken
i Garpenberg är unik. Hedemora är sedan länge en liten
marknad, medan Husby, By, Folkärna och Grytnäs är bondeland.
Bruken i Vikmanshyttan, Långshyttan och Stjärnsund är
socialt stabila samhällen med tydliga hierarkier och liten rörlighet
socialt och fysiskt.
Upp och ner
Garpenberg har alltid varit extremt konjunkturkänsligt. Riksintressen
och nationalekonomi, koppar till mynt och järn till krig har avgjort
– och gör ännu. Miljökonsekvensutredningarna vägs
alltid mot världsmarknadspriset på metaller.
Fram och tillbaka
Krig har alltid kortsiktigt gynnat Garpenberg. Konjunkturer, transporter
och lönekostnader är politiska frågor. Vem ska betala
nya etableringar med bostäder, vägar och flytt av administrativa
och sociala centra? Ibland sker detta dramatiskt - som vid Gruvsjöraset
på 1940-talet, i långbänk under första kommun-sammanslagningen
(1949 - 52) eller helt i onödan som vid exproprieringen av Kaspersbo
i mitten av 1980-talet. |
Gruvsjön
|
In och ut
På bruksorterna har befolkningen varit stabil och homogen. Också
här är Garpenberg olikt.
Bruket har aldrig haft några längre lönelistor – de flesta
var arrendatorer, kolare eller torpare. Vissa år är in- och
utflyttningen mer än 10% !
I dagsläget är dessutom inpendlingen till arbetet i gruvorna
större än utpendlingen. Det finns också en stark tradition
av "Herrarbete" i form av veckopendling företrädesvis
till Stockholmstrakten.
Tillbaka i historien
Redan 1557
blev den så kallade Castegården Kungsgård under Gustav
Vasa och administrativt centra för Näsgårds län.
Storhetstiden blev bara 15 år, men ändå har Herrgården
behållit sin status.
Nu, efter SLU:s nedläggning har Herrgården
återigen, på ett dynamiskt sätt, anpassat sig till den
Nya Tidens krav genom GIAB och deras verksamhet.
Den gamla Tyskgården
där Högvälborne Jelkaren och Gruveinspektoren Isaac Lemoine
levde 1700 - 13, har troligtvis varit Kungsgårdens förlängda
arm på den här sidan Gruvsjön. Lagom till församlingens
350 årsjubileum 1957 inköptes det då nedlagda pensionatet
för att användas som församlinghem. Idag finns också
pastorsexpeditionen här.
Handeln
har varit en annan nyckelfaktor, eftersom trakten inte varit självförsörjande.
Det talas om köpmän som kom ända från Tyskland och
Danmark. Handelsbodar har funnits både i Dormsjö och Plogsbo.
|

Olshyttan
|
Privataffärer
fanns i Herrgården, Gruvgården och Finnhyttan ända
in på 1970-talet. Konsum hade filialer i Ryllshyttan, Intrånget
och Olshyttan, huvudbutiken lades ner i början av 1990-talet.
Backåkers Erik berättar i sin dagbok från 1880-talet
om Ringen i Ingelsbo. Många menar att handelsbodsdöden
orsakats av kylskåpet och bilen. Nu har vi Tempo
där man träffas, dricker kaffe och talar en stund.
|
Cirklarna
Upp och
ner, in och ut, fram och tillbaka i ett evigt böljande samspel, människor,
bygd och politik emellan. Genom glesbygdsenvisheten är vi vana att
själva ordna det vi behöver och vill ha.
Maktförskjutningar
har skett där Garpenberg från att ha upparbetat en position
som traktens administrativa och ekonomiska centra degraderats till modern
kommundel och efter SLU:S nedläggning utvecklats till ett centrum
för utbildning igen – back to basics.
av ©
Tips! Besök
historiesidorna lite då och då, eftersom nytt material hela
tiden kommer till.
|